Sverige runt i kajak 2013 - Mårten Wetterberg

Sött och salt på Finnhamn

Torsdag
20
Juni

Söder Långholm - Marboö 43km

Jag vill förtydliga att jag haft en mycket härlig dag i tryckande hetta, med utmärkt frukost och vacker skärgård. Jag tänkte däremot redogöra för de iaktagelser jag gjort, som jag inte sett tidigare på resan. Dessa är gjorda av en 21-åring som aldrig riktigt varit i Stockholms skärgård. Om du läser något mellan raderna, notera att det målas upp ett Stockholm med väldigt breda penseldrag, baserat på några få möten.

Det började under gårdagskvällen. Kyparen tog glatt emot mig, i min torrdräkt, och satte mig till bords. När min beställning nådde köket tog det stopp, de hade stängt för 10 minuter sen. Kyparen ursäktade sig och frågade om han kunde få bjuda på några chilinötter. Öl och bröd beställdes också in.

Vid bordet bredvid satt ett ungt gäng, där människor kom och gick. De beställde mat från köket och pratade och hade trevligt. För de som arbetade på ön var köket öppet till klockan 22. Snart reser sig en dam ur sällskapet och går hem. Det viskas om att hon lovat att aldrig mer sätta sin fot på denna restaurang igen, det var något med maten.

Nåväl, när det bara var grabbar började de berätta historier. En av dem, kyparen på en restaurang intill, berättade om en gråtande man som kommit till hans restaurang för några dagar sedan. Mannen förklarade att han seglat på grund utanför restaurangen. Kyparen, berättaren, frågade vad han, kyparen skulle göra åt saken, och förklarade att de var på en restaurang, mannen var välkommen att sitta ner och beställa något från menyn. De skrattade hjärtligt åt mannens dumhet, varför går man in på en restaurang och berättar att man gått på grund?

När de väl stängde gick jag fram för att betala min nota. Chilinötter och öl fanns med, men det beställda brödet var gratis. Summan var dock inte inslagen när kortläsaren räcktes fram, så när det var betalt började kyparen skramla i kassan efter småslantarna, så jag paddlade hem och lade mig.

Nu imorse paddlade jag över och skulle äta frukost på vandrarhemmet. När jag klev in i tamburen möttes jag av en italienska, gäst, i min egen ålder. Hon förklarade att frukosten var en trappa upp, men inte öppnade förns om en halvtimme. När jag tackade och gick upp, upprepade hon förskräckt att de inte öppnade förns om en halvtimme. Jag tackade återigen för informationen, och gick upp, för igår sa de på restaurangen att den öppande nu. Väl där uppe gick det upp för mig att för personal och betalande gäster öppnade frukosten klockan 8.30, men för vandrarhemmets gäster först 9.

Bakom mig satte sig vid 9 ett ungt par från storstan med två barn. De åt inte av den lyxiga frukosten utan hade med sig egen mat. När deras skinka ätits upp började dottern gråta, vad skulle hon ha på mackan när brorsan ätit upp allt? Under arga blickar av frun, försökte maken lösa det med skinkan från frukostbuffén, men den dög inte för dottern tyvärr.

När jag lämnade frukosten, 8 mackor med smör, ost, skinka och marmelad på alla, 3 ägg, en tallrik fil med müsli, en tallrik yoghurt med müsli, två glas juice och två koppar kaffe, mötte jag damen från igår. Hon var mycket nyfiken på min paddling, tjuvlyssningen igår var ömsesidig, då hon hört min och kyparens konversation. Hon frågade sedan hur jag gjorde med kläder? Jag frågade hur hon menade, och hon förklarade att hon sett mig i "våtdräkten" igår, och idag stod jag i ulltröja och shorts, men vanliga kläder då? Frågan förstod jag inte mer för det, men jag antar nu att hon syftade på hur jag klädde mig anständigt. Hon ägde tydligen hela Finnhamn, jobbade på SJ och hade nyligen cyklat Vätternrundan.

Jag lämnade, efter vattenpåfyllning och inköp av bröd, Finnhamn. Jag rekommenderar absolut ett besök på Finnhamn, men något i lukten föll inte mig i smaken . Efter några kilometer, kommer segelbåten jag sett en stund, ifatt mig, han på farled, jag 20 meter utanför. Precis när han passerat svänger han av farleden, rakt mot mig! 20 meter är inte långt, särskilt när man sitter i en 5.5 meters kajak, och har en båt med fulla segel som rammar en i sidan. T-bone-krock skulle innebära slutet, stannade jag skulle jag köra på honom med fören. Jag hann precis slinka förbi framför honom, hoppas verkligen mitt roder lämnade ett fett märke på hans skrov! Jag frammanade de svartaste av ögon till kapten. På tal om båtar, den största båt jag sett här, är Waxholmsbolagets. De liksom kastar sig fram ur skären som en elefant ur buskar och håller en våldsam och respektlös fart. Men det är ju yrkestrafik.

Paddlingsmässigt var det inga konstigheter, rätt trött sista timmen. Lunch på Bildö, sover på Marboö.

Visa kommentarer