Sverige runt i kajak 2013 - Mårten Wetterberg

Mellan Stocka och fjärden

Lördag
29
Juni

Bålsön - Skatudden 41km

Första paddeltaget ut från den fina sandstranden togs redan 6.15. Jag skulle nämligen tajma inhandling i Stocka och lunchbesök med laddning och vattenpåfyllning i Mellanfjärden.

Rätt enkel paddling fram till Stocka, och efter att jag frågat runt lite kom jag till affären strax efter att de öppnat. Fin affär, hade allt jag behövde. Trots det glömde jag köpa torkad frukt till gröten.

Det är en härlig stämning här i Norrland! Inne på affären frågade några stockholmare om vägen till en gata. Tanten i affären hade ingen aning, men frågade namn och ålder på personen de egentligen var ute efter. Britta Andersson, 82 år var målet. Direkt gav hon en vägbeskrivning, här vet vi var alla bor, väldigt raktfram. Stocka var också rätt båttomt, men många badbryggor hade utombordsmotorer. Min fake-norrländska börjar så sakteliga smyga sig på, stackars far när han hämtar mig i Haparanda.

Vidare mot Mellanfjärden var återigen enkelt, men lite sned motvind under passagen som var strax över timmen lång. Mellanfjärden är verkligen värt ett besök om du paddlar förbi, ska försöka lura in skjutsen från Haparanda där, om det passar sig i tid.

På restaurangen blev jag rekommenderad strömmingsflundran med smör och potatismos, en extra stor portion. Två och en halv timme senare, fulladdade batterier, två lättöl, helsingeostkaka med hjortronsylt och kaffe rikare var jag mycket nöjd. Till saken hör att jag beräknade distanserna ända från Örö, och jag blev mycket nöjd. Jag gjorde ett snabbt besök inne på butiken, där fick jag vatten påfyllt och löste problemet med torkade frukten, vad sägs om skogens guld på gröten istället? Den butiken var minst lika bra som den i Stocka, om än lite mindre.

När jag ska ut med kajaken kommer några ungar ner och pratar. Snart kommer farsan ner och pratar han med, han bjuder på energibar, gott! Det är Andy, från Lichfield i England, som blivit lurad till Sverige av sin svenske festmö, och studerat svenska i ett år. Lichfield kände jag väl igen från tanten i Waterloo, som ropar ut det ortsnamnet stup i kvarten. Efter ett år pratar han bättre svenska än drottningen, och vi växlar mellan språken sådär som jag blivit van vid med andra Londonsvenskar. Jag lär honom ett nytt ord, så hädanefter kommer han kalla släpkärretält för bekväma och soffor för praktiska, blev lite fel där.

Tyngre efter Mellanfjärden, så tog kväller vid 20.30 och åt en chokladkaka till kvällsmat. Snackat med många idag, både i Stocka, Mellanfjärden och folk som vittjar nät, trevligt! Kanske har jag fixat bättre bostad i London till hösten också.

Visa kommentarer