Sverige runt i kajak 2013 - Mårten Wetterberg

Virrigt klar

Lördag
13
Juli

Klyvan - Haparanda 92km

Det började snabbt blåsa nordliga vindar, så jag kunde bara sova en timme under bar himmel. 1.30 kom jag iväg, och tog sikte på ett par vindkraftverk utanför Kalix som nätt och jämt syntes vid horisonten. Snabbt kommer vindkraftverken vid Karlshamn över horisonten, så jag riktar upp mig lite mot dessa.

Vid 5 börjar motvinden blåsa upp ordentligt, och havet blir rätt svårt att hantera. SMHI hävdar bestämt att det rör sig om 2 sekundmeter, men det är mer vågor med gäss än utan och jag kommer knappt framåt. Mindes dock att en av prognoserna jag fick på Rödkallen var 7 sekundmeter nordligt, som skulle bedarra vid 7-tiden. Mycket riktigt, den prognosen var ju inte utfärdad av SMHI. Verkar som YR sysslar med vilket väder det blir, medan SMHI sysslar med vilket väder det inte blir!

Trots att havet lugnade sig efter två timmar, kände jag behov av pontonerna. Främst ville jag ha något moraliskt stöd i kampen mot tröttheten. Under tiden jag sätter på pontonerna lägger jag ut paddeln som ett stöd, för att ge mig stabilitet, knappt 10 km från närmaste land. Med pontonerna på, ska jag greppa paddeln och paddla iväg, men den var borta! Febrilt tittar jag omkring mig, och minns konstigt nog att den måste lossnat efter första pontonen var klar, för någon minut sen.

Jag bygger snabbt reservpaddeln, och släpper även den i vattnet för att kolla vart det är rimligt att min kolfiberpaddel tagit vägen. Sen plockar jag upp reservpaddeln, ställer mig i kajaken och tittar åt det håll som verkade rimligt. Efter lite letande får jag syn på den, och kan plocka upp den. Efter att ha följt med så många dagar har paddeln blivit inte ett verktyg, utan en del av min själ, så nog skulle jag kunnat spendera veckor i sökandet efter paddeln!

När motvinden blåste som värst lade jag förresten om kursen, till vindkraftverken på Seskarö, så den kommer något i sidan istället. Jag forstsätter med den kursen även när vinden lugnar ner sig, och runt 8-tiden blandar jag upp den sista couscousen med kallt vatten, låter det svälla någon timme och äter sedan med stor aptit. Även lite kallt kaffe hanns med! Vid 15 gick jag iland på Halsögrundet, för att käka sista portionen frystorkat. En timmes tupplur hanns också med innan jag satte av mot Haparanda.

Strax innan udden varnar GPSen för "Unsurveyed area", hittills har det inneburit extremt mycket grund, så jag väljer att gå runt grundet. Jag hade räknat med att hinna fram till strax innan midnatt, men ost ön Kraaseli var det ordentligt strömt. Vidare försökte jag och skjutsen samordna någon form av möte på samma udde. Så först klockan 00.55 skedde handpåläggningen på Riksröse 59! Det ska sägas att röset ligger bara ett par meter från familjen Waltaris sommarstuga, så det var smygandes jag tog mig fram till udden.

På något underligt sätt var det nästan vemodigt att resan nu är över. Det bevisar väl att det aldrig var Haparanda som var målet, utan snarare detta: Att få bo i tält och leva i naturen i nästan två månader. Att få paddla kajak dagligen. Alla de möten med spännande och trevliga människor jag gjort under vägen. Att få uppleva hela Sveriges kustband på bästa sätt, från en kajak. Men ändå lockade ju själva utmaningen också, något som jag nu klarat av. Jag är otroligt stolt över att jag, lilla Mårten, fixade att paddla hela kusten!

Stort tack till mamma Gill, pappa Benny och lillasyster Greta för att ni hämtar mig! Jag hade sedan lyxen att bli körd till ett hotellrum i Haparanda, med frukostbuffé morgonen efter. Därefter väntar besök hos släkt i Råneå och Boden, inför resan söderut till Sala. Avståndet verkar inte så fasligt långt, framförallt då kajaken inte ska förflyttas enbart med min kraft, utan får hjälp av farsans bil.

Visa kommentarer