Sverige runt i kajak 2013 - Mårten Wetterberg

Gräddigt avslut

Fredag
13
September

Sala - London 1394km

Det var ett bra tag sen senaste uppdateringen. Mycket har hänt sen sist, men inte ett enda paddeltag har jag hunnit med.

Jag låg ju något efter med jobbet efter att ha varit borta i närmare två månader. Inget som två månaders idogt jobbande inte kunde råda bot på!

Fjällvandring stod på schemat första veckan i augusti. Tåg hela vägen upp till Abisko, eller Vassijaure för er insatta. En mycket trevlig och något lugnare vandring som slutade på min födelsedag med trerätters i Abisko. Vi som vandrade var förutom jag lillasyster Greta, storasyster Ida, svåger Björn, mamma och pappa.

Väl påväg söderut igen på tåget fastnade vi i Gällivare, en solkurva blockerade vår väg. Efter att ha stått på perrongen i denna underbara stad i över 12 timmar, åkte vi buss till Luleå. Därefter hoppade vi av SJs försök, och hyrde bilar istället. Samma natt blev en tågtunnel i Söderhamn översvämmad, tur att vi hoppade av SJs försök att få oss 350 resenärer söderut.

Den 24 augusti var det så dags. Dags för något som för min syster och Björn varit en minst lika krävnade uppgift som min paddling för mig, nämligen bröllopet deras. Då åsyftar jag inte själva ja-sägandet, det hade ingen av dem svårt med, utan den planering som hör till en så stor fest.

Festen blev mycket lyckad, trots att prästen glömde av namnen och lillebror talet. Nåväl, bröllopet är ett kapitel för sig, det är ju Ida och Björn Wetterbergs kapitel, och jag är väldigt glad att få ha varit en del, som marskalk.

Jurymötet då? Det är väl vad vi HBB-intresserade är än mer intresserade av! Genomgång av kartorna gick mycket bra, även om jag kanske hade lite väl komplicerad ordning bland alla A4-ark. Jag fick även träffa skräpplockarna Ulrika och Tim, mycket roligt! Otroligt att vi inte träffades ute vid kusten. Det bjöds på mackor och fika, och vi pratade om kust och annat i timmar, innan jag begav mig tillbaka till Sala. Dagen efter ringde Jim Danielsson upp igen, han hade nämligen fått hela min loggbok att läsa. Han var mycket imponerad av min paddling, och det är ju väldigt ärofyllt att höra från just honom! Själva ja-sägandet var mycket högtidligt, samma vibrationer fanns i luften som på bröllopet veckan innan.

Nu, ett par veckor senare, sitter jag hemma i London, på Starbucks i Whitechapel efter den klart bästa sommaren hittills. Jag längtar så ut på vattnet igen, men jag är samtidigt rädd att jag behöver en vecka i kajaken innan jag kommer in i samma lugna sinnesstämning. Om det inte blir en längre paddling 2014, så kanske fjällvandring eller annat. För ut ska jag!

Den nya fina lägenheten ligger i Belsize Park, Londons gräddhylla. Ute vräker regnet ner, precis som det ska här. Om tid finnes tänkte jag skriva en liten sammanfattning av mitt äventyr, mycket för att minnas tillbaka.

Visa kommentarer